De yttre och gemensamma utrymmena var coola, och hotellpersonalen hade inga problem. Renligheten i källarrummet, som såg rent ut vid första anblicken, var dock ganska nedslående.
(1:a bilden) Det var många hårstrån på lakanen. Det var kvar efter rengöring dagen efter. Den lämnades utan uppsikt, som vid sängen, på lakanen och inuti lakanen, trots att den var iögonfallande. Allt eftersom dagarna gick började jag känna mig deprimerad. Jag kände mig oren varje gång jag gick och la mig.
(2:a bilden) Detta är ett foto efter rengöring nästa dag. En röd mössa av något som inte tillhörde mig hade ramlat av. Den föll platt på golvet. Det märktes mer än mitt hår och fick mig att känna mig ännu mer obekväm.
(Från 3:e bilden) Rummet är tillräckligt stort för att rymma en väska. Personligen dricker jag inte, så jag hade det bra, men koppen och kaffepinnen var täckta av damm. Jag har inte ens tillräckligt med skrivbordsutrymme för att sätta en dator.
Först hade jag problem med att hitta hårtorken, men den låg i garderoben. Förutom galgar hade garderoben ett strykjärn och strykbräda. Jag har inte använt den så jag vet inte om den kommer att fungera som den ska.
Duschutrymmet var rent. Jag upplevde dock att vattentrycket var svagt, förmodligen för att det var en läcka från duschanslutningen. Storleken på tvättrummet är lämplig för en person.
Förutom städningen var det andra som störde mig att signalen ofta var dålig, förmodligen för att rummet låg under jord. Jag såg inte mycket förbättring med hjälp av hotellets Wi-Fi.
Jag kan ofta höra folk prata och gå i korridoren. När jag öppnade fönstret kunde jag se smutsiga, dammiga rör. Jag använde luftkonditioneringen, men även om jag kunde höra ljudet, kände jag inte att den var särskilt funktionell. Extrema temperaturer kan göra det svårt.
Det är cirka 8-10 minuter från Paddington Station, så jag kände mig inte osäker. Det finns dock märkbara negativa punkter, så om det kostar 20 000 yen per natt gör jag det inte nästa gång.
Ursprunglig textÖversättning tillhandahålls av Google